Grönvita viljan lovar ny fotbollsfest mot KTP

Det är dags för en ny fotbollsfest på Wiklöf Holding Arena och då flyger tankarna till Albert Einstein, ni vet fysikern, myten och legenden som förkroppsligar människans nödvändiga jakt på det till synes obegripliga.

Trots sin vetenskapliga genialitet var Einstein en man som även levde på jorden bland alla andra, mer prosaiska medborgare. För att muntra upp dem spred han grundligt genomtänkta men enkelt förklarande visdomsord om det ena och det andra. Han slog bland annat fast att viljan egentligen är det enda som på riktigt gör skillnad. Inte talang, sällan träning (han tyckte skolan var för fyrkantig) men däremot beslutsamheten att ta sig an det ogörbara drev honom framåt. ”Det finns en drivkraft som är kraftfullare än ånga, elektricitet och atomkraft: viljan”, löd en av hans slutsatser och det för oss till dagens match där IFK Mariehamn tar emot FC KTP från Kotka för match i ligans nedflyttningsserie.

Vem trodde våra grönvita kämpar skulle förvandlas från strykpåse till den kämpamaskin som tog med sig tre poäng från Uleåborg förra veckan? Svaret är rätt få förutom spelarna själva och organisationen runtom.

Och här kommer vi tillbaka till Einstein och kraften i viljan för om något har detta präglat årets IFK Mariehamn. Laget har haft förmågan men ändå inte lyckats prestera, från sidan har det ibland känts som att rädslan för ett misslyckande vann över ambitionen att lyckas. Detta försvann i och med tränarbytet den 24 augusti, då Daniel ”Ahna” Norrmén kom in med ett ledarskap som uppmuntrade kreativitet och skapade spelglädje. Det där kan vi alla ta med oss i vårt dagliga värv; bara den som vågar göra fel lär sig göra rätt och den som inte försöker blir garanterat tvåa.

Efter tränarbytet har Grönvitt spelat åtta matcher med ett imponerande resultat; fem segrar, en oavgjord och två förluster och en målskillnad som landar i tretton gjorda mål och nio insläppta. Förutom att IFK vinner många matcher bjuder laget på stundtals magnifik och målrik fotboll vilket inte minst visades i lördags i 2-1 segern borta mot AC Oulu. Det var en lisa att se backklippan Calle Svensson stå stadigt när Oulu-anfallarna kom i våg efter våg och det kändes livgivande att se Emile Paul Tendeng spela fram först Elias Mastokangas och sedan Vahid Hambo till målen. Många andra kan också nämnas för alla var inblandade, i fotboll vinner alltid laget, inte jaget. Likt en väldirigerad orkester som sätter en Tjajkovski-konsert lyckades det mesta och IFK täppte effektivt till alla försök till eget spel från hemmalagets sida, Uleåborgarnas marsch blev ett ängslig haltande, en följd av ett IFK som med viljan till hjälp målade Raattis Stadion grönvitt.

Men som överallt annars betyder gamla segrar ingenting. KTP kommer till Mariehamn med ett i vart fall för ögonblicket stärkt självförtroende. Laget klappade till FC Honka med 2-0 i lördags efter mål av Thomas Agyiri och Juan Esnaider Ruiz. Segern var efterlängtad, innan dess radade KTP upp tio raka förluster och har bytt tränare två gånger. IFK och KTP har mötts två gånger i årets liga och IFK har vunnit båda matcherna. Den senaste drabbningen mellan IFK och KTP på Wiklöf Holding Arena slutade med hemmaseger 4-2 och är värd ett eget kapitel.

Det var den 26 september och innan tio minuter passerat hade Vahid Hambo gjort tre mål och för alltid skrivit in sig i IFK-historien. KTP-tränaren Teemu Kankkunen var uppgiven efter matchen och ska sent glömma inledningen av just den matchen. Ändå MÅSTE det tilläggas; KTP kom tillbaka på ett storartat vis och var bara centimetrar och en inspirerad Oskari Forsman från att kvittera och skapa en helt annan matchbild. Som fotbollsmatch betraktad var det ett fyrverkeri beträffande chanser och dramatik och en kväll som alla närvarande sent ska glömma. Det har sagts många gånger förr men måste upprepas; i Veikkausliiga finns inga dåliga lag – alla kan vinna om blott den minsta möjlighet ges. Det finns alltså alla förutsättningar för en färgsprakande batalj på lördag. Avspark kl. 17.00 på Wiklöf Holding Arena.