Inför IFK- FC Honka i morgon onsdag kl 19.00

Honka -svänggänget

Honka är vårt lands Hammarby. Det är laget från huvudstadstrakten, som inte är bäst. Men roligast!

När jag var liten pilt och sparkade boll hade vi ibland matcher mot Tapion Honka. Så hette laget då. Jag undrade mycket över namnet, och har inte slutat än. De kommer från stadsdelen Hagalund, som på 1950- och 60-talen nådde världsberömmelse som den gröna stadsplaneringens flaggskepp. Det är alltså inte alls fel att Hagalund på finska heter Tapiola. Skogens guds område. Så långt är allt gott och väl.

Men klubben hette Tapion Honka, och inte Tapiolan Honka som det enligt all logik borde ha varit. Skogens guds fura?! För ett ungt sinne som ville få ordning i kosmos var detta övermäktigt.  Jag skulle ha grubblat mig sönder och samman om inte räddningen hade kommit 1975, med ett namnbyte. FC Honka föddes, och jag kunde andas igen. -Så ska en bollklubb heta!

Vi hade fortfarande matcher mot dem, och det var jag glad för. Att vara fågelskådare i Helsingfors är ingen promenad i parken ...-eller jo, det är just vad det är. Tyvärr! Man kan få se gräsänder och gråsparvar, men inte mycket mer. När vi hade möte med Honka tog jag kikaren med, och gick (i dobbskor) en runda för att höra lövsångare och rödvingetrast. Tack Honka för den musiken!

Honkas a-lag var i cupfinal 1969, men i övrigt hade klubben en tynande tillvaro 

-tills trollkarlen kom! Mika Lehkosuo hade nyss avslutat sin lysande spelarkarriär efter en knäskada, och 2005 tog han lokalbussen till Esbo för att pröva sig fram som hjälptränare. Det tog endast tre matcher innan klubbledningen kickade tränare Lyytikäinen, och unge Mika etablerade sig i the hot seat. 

Det gick lysande! Genast första säsongen förde upp Honka till Veikkausliiga, och där spelade de landets fräsigaste fotboll genast från kick off. Laget vimlade av unga talanger, som Jussi Vasara, Rasmus Schüller, Roni Porokara, Joel Perovuo -och Jarkko Värttö! För att hålla koll på ungtupparna skaffade man hem Janne Saarinen från utlandet. Det var champagnefotboll som de gulsvarta spelade, -precis som Hammarby gjorde under sin klassiska säsong 1970. Också i gulsvart. Också som nyuppflyttade. De hade visst Janne Sjöström som målspruta, -Honka hade Hermanni Vuorinen. I juli månad klev klubben upp till första plats, och Vuorinen ledde skytteligan. Om inte ägarna då hade fegat ur, och sålt honom till Norge, vet ingen hur det hade slutat.

Vi hoppar till år 2014. Det har blivit tre silver för svänggänget, och ett cupen guld. Ägarna brottas med ekonomin. Unge Duarte Tammilehto söker sig bort pga obetald lön. 31 januari vill Mika Lehkosuo få ut sin lön via rätten. Ägarna svarar med att åtala(!) klubbens Messias. Det var många mystiska turer i den dansen, -men min egen deep throat, som var inblandad i händelserna, uppgav att den som drog i trådarna var Aki Riihilahti borta i HJK. Enligt denna version saknade han förtroende för sin tränare Sixten Boström. För att kunna få trollkarlen Lehkosuo till HJK drar han i några trådar här och var, ser till att det egna laget spelar dåligt i de första aprilmatcherna, så han kan sparka Boström... och häpp! Då är gamla kompisen Mika Lehkosuo ledig! -Han har nu lett HJK i fem år.

Det gick som det måste gå. Honka föll. Den post-lehkosuoska eran inleddes dock med grandiosa cirkusföreställningar, då ersättaren Shefki Kuqi höll show i Hagalund. Ingen i publiken tog någon notis om spelarna som värmde upp före match. Allas ögon var riktade mot porten där denna larger-than-life-figur trädde ut, klädd i skinande vit skräddarsydd skjorta och pressbyxor. Med steg som syntes sända skallvågor genom stadion klev han runt plan, för att inta sin position i tekniska området. Där skrek han, viftade åt domaren, rusade in på plan, sparkade vattenflaskor på publiken, och blev allt som oftast utvisad.

Nu är Honka uppe igen. De är inte lika tjosan som de senaste generationerna, men det är ett fint lag. Ett av landets fyra bästa, under denna vårsäsong. Duarte Tammilehto är tillbaka i fadershuset. Vi har grävt fram några duartefakter ur hans historia. Född i det vackra Cascais, Portugal, år 1990. Började sin karriär hos Honka, som hårt tacklande mittfältare. Strax efter flytten till TPS skadade han knät, och fortsatte sedan västerut, till Åland. Duarte trivdes bra i Mariehamn och gjorde många fina matcher. Men givetvis minns vi också hans tabbe i cupfinalen, som ledde till rött kort. 

Joel Perovuo är kvar från de stora åren, och han sköt flitigt i bortamatchen mot Inter för en vecka sedan. Ännu pricksäkrare var brassen Lucas Kaufmann, med två långskott i mål. Robert Ivanov smällde in segermålet, 3-2.

Senast, i hemmamatchen mot RoPS såg det illa ut, men i 84:de minuten sköt Macoumba Kandji sitt andra mål och räddade en poäng. Kandji är glödhet, med sex mål på kort tid i ligan. Han var ingen dålig målskytt i Major Soccer League i USA heller, så honom får IFK se upp med! Tränare Visa Vasara har fått laget att spela som en tight enhet, och han har killar som kan avgöra framåt. Honka är på gång, -och än sjunger lövsångarn i Hagalund!

Välkomna till Wiklöf Holding Arena onsdag 4.7, matchen har avspark kl 19.00.

// Kjell Andersén