Inför IFK Mariehamn - Jaro 15 juni 2014

Den krassa verkligheten för vårt lag är den följande: inte en seger sedan den 4 maj då IFK i en euforisk match hemma besegrade MyPa med 2-1. Efter det sju (!) matcher där resultatet är tre kryss och fyra förluster. Och bara ynka tre poäng ned till nedflyttningsplats. En djup suck!
Men visst, vi kan vända på saken: vi har ännu 21 matcher kvar att spela, tabellen är ganska jämn och skulle vi vinna i kväll -och få tillbaka de 3 poängen från segern över VPS - så skulle läget se mycket mer positivt ut! Själv tror jag hårt på att det vänder och att det gör det i kväll,-men lätt blir det inte.
Dagens motståndare Jaro är tveklöst årets bubblare som just nu ligger tvåa i tabellen. Självförtroendet är på topp efter onsdagens seger över Inter och i minnet finns även vårens seger(3-1) över IFK på WHA. Dessutom måste vi minnas att Jaro även i de matcher man förlorat - senast nu i söndags hemma mot HJK - spelat mycket bra och haft stora möjligheter att ta både en och tre poäng i de matcherna. Djupdykningar har man egentligen inte haft.
Men kanske IFK:s möjlighet i kväll ligger i just detta. I något skede smyger sig det överdrivna självförtroendet in i laget, även i Jaro oberoende av Eremenkos predikningar, ?vi ligger i topp, dom i bottenträsket, detta fixar vi ?. Lägg till detta att IFK, trots resultaten hittills, har ett riktigt bra lag, ett lag som på alla punkter - förutom kanske det mentala - matchar Jaro. Får IFK-killarna det mentala och rörligheten att fungera så har man alla chanser att ta en efterlängtad hemmaseger, bryta trenden och börja klättra uppåt. Detta inte bara hoppas utan tror jag fast på.

Dagens motståndare: I fjol gick Jaro som på räls hela våren, sedan rasade spelet och mot slutet av säsongen kämpade man, åter en gång kunde man säga, mot nedflyttningsspöket. Nu har våren igen gått kanonbra; man har inte bara vunnit många matcher, man har spelat övertygande bra i de man förlorat och djupdykningar saknar man. Varför då detta? Samma tränare och mycket långt samma lag som i fjol. Mitt svar är: mer rutin i försvaret som förra säsonger var ganska orutinerat, en bättre skadeläge, en hemvändande skicklig ledargestalt på mittfältet i Fredrik Svanbäck samt inte minst två pånyttfödda spelare, bekanta även från grönvitt, nämligen Jonas Emet och Hendrik Helmke. Helmke var mycket bra och viktig även i fjol tills han flyttade till Norge men i år har han varit inte bara ett, utan fler snäpp bättre. Detta både i försvarsspel, framspelningar och målproduktion. Han ligger i toppskiktet i såväl målbörsen, Lejonligan som assistbörsen. Och Jonas har  som kapten visat upp ett helt annat spel och en annan attityd på plan än vad vi såg förr om åren; killen har på alla plan vuxit minst 10 centimeter. Hatten av och ett stort grattis till de forna IFK-arna för denna utveckling! Men samtidigt en varning till hemmalaget; dessa tre killar kretsar mycket av Jaros spel kring.  Låt dem husera och det går illa för IFK, stoppa dem och det kan bra gå vägen att ta tre hemmapoäng.

/Göran Djupsund