Inför IFK-VPS på söndag

Dagens motståndare

Två förluster, borta mot HJK o hemma mot SJK, en seger, borta mot RoPS och ett kryss hemma mot KuPS. Lite spridda resultat men VPS matcher hittills uppvisar även likheter. De har, för det första alla spelats på välskötta, ganska stora konstgräsplaner. Vidare, för det andra, har VPS i alla dessa, även borta mot HJK, starkt hållit fast vid den strävan till bollinnehav som Petri Vuorinen ifjol satte upp som lagets varumärke. Innehav med kortpassningar från målvakt via försvar upp emot mittfält och försök att fortsätta liret ända in i anfallszon. Stundom har det sett imponerande ut, stundom håller inte spelarnas skicklighet för detta utmanande spelsätt; mittfältarna lyckas inte ta emot bollen och vända uppåt, man tappar bollen och det rasslar i det egna nätet. Hela 12 gånger på 4 matcher.

Spelidén syns även i att Steven Morrissey, som börjar uppvisa fornstor form, nu vikt en plats i elvan med spel längs gräset medan Clennon mannen som kämpat om de långa passningarna, mycket i luften, nu blivit den som hoppat in i slutet. Undantaget från lirandet har nu främst bestått i längre crossbollar till stigande backar som stått för både mål och assists.

Men, men detta har varit spelidén så länge man hållit till på stora, jämna konstgräs. Vår mindre, ojämna naturgräsplan på WHA varken inbjuder till eller möjliggör ett sådant spelsätt denna tid på säsongen. Petri V. tar nog därför till plan B som bjuder på lite mer långbollar och mycket mer fysisk kamp om både första och andra bollar. Blir inte överraskad om Clennon får börja på topp med Morrissey lite bakom eller rentav på bänken i första och början av andra halvlek.

Upp längs eller crossbollar till kanterna som skall mata inlägg mot Clennon kan bli konceptet. Helt lär dock VPS inte överge kortpassningarna i försvaret och på egen planhalva så här gäller det för IFK att störa högt i banan, erövra boll och sätta halvkontringarna. Att se upp med för IFK kan vara de lite överraskande vältajmade offensiva löpningar på den sista tredjedelen som Hakola, Morrissey men även backen Engström stått för. Men som helhet läs nog Vuorinens mannar idag mer visa upp kamp med blåställen på än det lirande som även i år är deras varumärke.

Inför dagens match

På basen av bara 3 eller 4 matcher är det svårt att säga så mycket om årets IFK eller årets VPS. Något smått kanske vi ändå skymtar. IFK kan vara nöjda med sin inledning, ingen förlust fast man mötte storfavoriten HJK(hemma) och Inter(borta). VPS å sin sida torskade mot både HJK(borta) med hela 5-1 och SJK(hemma) 1-3. Det som slog mig i dessa matcher var hur tränarna, Peter L och Petri V lade upp laget och taktiken. Petri V höll fast vid bollinnehav och spel längs marken och fick betala ett högt pris för detta, speciellt mot HJK. Peter L å sin sida fokuserade på att eliminera HJKs styrkor framför allt på mittfältet och man lyckades med bravur i detta. Vet inte när Tanaka och Mosa eliminerats så skickligt som av IFKs mannar.

För VPS är kanske den största utmaningen i dagens match att WHA inte möjliggör det spel med stort bollinnehav och passningar längs marken, främst på den egna planhalvan som man eftersträvar. Underlaget är sämre än konstgräs och planens litenhet medför att spelarna har klart mindre tid för varje spelmoment, varje bollmottagning och passning. Spelarna i dagens VPS har inte skickligheten att spela sitt eget grundspel på WHA varför man lär ta till plan B med lite längre passningar och klart mer kamp; men för det senare har man kanske inte riktigt fysiken.

För IFK är planen precis lika liten och ojämn men man har bättre förutsättningar än VPS, framför allt klart starkare fysik och ett tightare försvar att fixa bra resultat på WHA. Specialsituationerna blir i dessa förhållanden extra viktiga; både offensivt och defensivt. Fixar IFK dessa och Robbin S och Brian S lyckas med några offensiva raider så tror jag IFK fixar matchen. Viktigt i de defensiva specialsituationerna vore att Vaikla nu skulle ta mer resoluta tag och visa att det var rätt av IFK att ta honom i stället för Meerits som nu vaktar VPS-målet.

För IFK blir det även viktigt att se upp för de ganska vältajmade offensiva löpningar som andra eller tredje vågens spelare, mittfältare och backar, stundom lyckats prestera. Det blir lite extra viktigt med bra samspel mellan våra backar och mittbackar då det gäller löpningar i luckorna och så skall Vaikla ha beredskap att vid behov våga komma nog så långt upp för att bryta om det krisar.

Små men märkbara skillnader i inställning, fysik, spelarnas individuella skicklighet samt tränarnas taktiska blick gör att jag vågar tro på hemmaseger. Lite traditionsenligt tippar jag 3-1!

Matchen spelas på Wiklöf Holding Arena på söndag den 30 april kl 16.00. Välkomna!

//Göran Djupsund