Inför IFK-VPS på söndag

Här nedan Göran Djupsunds tankar inför söndagens match mot VPS som har avspark kl 16.00 på Wiklöf Holding Arena. 

Lagen som möts idag har haft ett ganska likadant läge inför denna säsong. Spelare ut och in som i svängdörrarna på Arlanda. Bägge har tappat många försvarare. Där IFK:s Kojola och Mäenpää fått i huvudsak nya försvarskolleger gäller det samma för Lahti och Engström i VPS. Totalt lämnade – lite hur vi räknar – 11 spelare IFK:s och 10 VPS:s trupp medan IFK fått 10 och VPS 11 nya in i truppen. Självfallet betyder detta en stor utmaning för tränarna; att hitta individernas styrkor och att få dessa att synkroniseras i ett lagspel med en vinnande spelidé.

Hur ser då detta – i ljuset av försäsongen och de två första ligamatcherna – ut att ha lyckats för dagens gäster? Ifjol chockade och charmade Petri Vuorinens VPS fotbolls-Finland under början av säsongen med ett konsekvent kortpassningsspel och ett enormt bollinnehav. Resultaten var fantastiska och man spelade en helt otrolig hemmamatch mot FC Bröndby mitt i sommaren. Men sedan bar det utför, och detta med besked. Motståndarna lärde sig hur man tog udden av VPS lite ensidiga satsning på bollinnehav; det började rinna in mål bakåt samtidigt som de egna gjorda målen blev allt färre.

Vad har då trafiken ut ur och in i laget betytt och ser spelet annorlunda ut?

Bland de spelare som inte är med i år tror jag man mest kanske saknar backklippan och ledargestalten Veli Lampi. Mittbacken Koskimaa hade gjort sitt på liganivå och de flesta andra som inte nu finns med var i mina ögon lite mer av inbytesspelare. Men jisses vad man lyckats, bland annat via ett samarbete med FC Sion, hitta goda ersättare. Mittbacken Elhadji Ciss håller hög liganivå och även i övrigt är försvaret – saknar nu skadade, duktige David - fysiskt starkt och överraskande samspelt. I anfallet har man nu brassen Douglas och senegalesen Ibrahim Gueye vilka spelat så uppenbart bra att få VPS-fans saknar den skadade Steven Morrisey.

Det som slog mig i VPS vinst över Inter men även i uddamålsförlusten mot RoPS– kunde lika väl ha slutat 1-0 som 0-1 – var lagets spelplan. Långa stunder hade man, trots många nya killar, kvar det lyckade kortpassningsspelet från ifjol. MEN (!) nu varvade man detta ganska ofta med längre öppnade passningar. Bägge målen mot Inter byggdes i grunden upp av långa öppningar som förvaltades väl av mottagande spelare. - Strandvall som satte det första stod f.ö. för en mycket vältajmad löpning in mellan två backar; VPS nya kapten för i år såg fräschare och snabbare ut än på länge.

Sammanfattningsvis menar jag att VPS är en mångsidigare och farligare motståndare än ifjol. Anfallsspelet är mer varierat och forwardsen snäppet vassare, speciellt Douglas, än ifjol.  Och försvaret visade- speciellt mot Inter- stor fysisk styrka kombinerat med följsamhet; att inte Furuholm och Kjällman kom till några riktigt farliga chanser säger en hel del.

IFK:s recept för framgång måste idag innehålla lika mycket kämpatag och laginsats som i den fina insatsen mot HJK men detta kombinerat med snabbare öppningar och en större offensiv rörlighet. Slutligen börjar laget förhoppningsvis så småningom göra åtminstone något mål på de många specialsituationerna.

Hur det går idag? Hugget som stucket; det mesta talar i mina ögon för ett kryss eller en uddamålsseger för någotdera laget. Men satsar/hoppas på att våra killar – efter två inledande förluster men nu på hemmaplan – är lite mer motiverade och omvandlar detta till en hemmaseger.

// Göran Djupsund