Inför VPS – IFK

På söndag möts två lag som i tabellen ligger mycket nära varandra i flera avseenden. VPS ligger tvåa med 23 och IFK trea med 20 poäng. I mängden gjorda och insläppta mål ligger man även mycket jämnt. Vinner IFK blir man – med hjälp av målskillnaden - ny tvåa; förlorar man finns risk att två av trion Ilves, KuPS, FC Lahti passerar. Det om tabell och statistik.

Årets VPS – som för övrigt i torsdags hemma slog sin Slovenska motståndare från Ljubliana med 1-0 i kvalet till Europaliigan – karakteriseras främst av fyra egenskaper; alla lite kopplade till varandra. Nämligen, ”anonymitet”, ”hemvävdhet”, ”jämnhet i materialet” och ”bollinnehav”. Hur väl känner den åländska eller finländska fotbollspubliken till namn som Juho Hakola, Juho Lähde, Joonas Vahtera, Jesper Engström, Joonas Levänen? Ja, VPS byggs idag upp av ganska anonyma killar; unga finländska spelare utan någon som helst stjärnstatus. I de flesta matcher i år har laget bestått av denna typ av spelare förstärkta av endast två utländska spelare, målvakten Marko Meerits och anfallaren Steven Morrissey. – Den senare har för övrigt i år vuxit fram som inte enbart en målgörare utan även som en eminent framspelare. Jämnheten i sin tur visar sig i att Morrissey och Vahtera toppar den interna målgörarbörsen med 4 mål medan en rad spelare producerat allt från 1 till 3 mål.

Givet denna anonymitet och hemvävdhet är det desto mer intressant och imponerande att VPS har ligans största – låt vara mycket på egen planhalva – bollinnehav. - Bollen på marken – kortpassningar/våga hålla bollen – spela dig ur situationen – undvik rensningar/chansbollar uppåt i banan – Meerits rullar ut bollen från sitt målområde! - Allt detta kännetecknar VPS spel. Att man valt detta spel även nära det egna målet har självfallet medfört bolltapp och målchanser åt motståndarna men då spelet börjat sitta allt bättre har dessa risker blivit allt ovanligare.

Att med dessa anonyma, inhemska killar utan stjärnstatus våga och lyckas med detta spel är något som tränaren Petri Vuorinen (med spelar- och tränarbakgrund även i Vasa IFK) skall ha bussigt med cred för! Jämför man VPS med ligaledaren HJK så noterar jag att HJK i flera matcher bestått av 3 finska spelare + Rafinja med dubbelt medborgarskap medan resten av elvan utgjorts av utländska, inköpta spelare med lite stjärnstatus. Med tanke på den inhemska fotbollens framtid pytsar jag lite ytterligare cred åt Petri Vuorinen.

Matchen då, hur blir den och hur går det? Hm…, hugget som stucket. Kamp om herraväldet på mittfältet, att stänga passningsvägar och kanske framför allt attityd; att ge det där lilla extra då det gäller att vinna närkamper och andra bollar. Dessa saker kan avgöra resultatet. Och så betyder självfallet ett första mål enormt mycket; det lag som gör det ökar nog sina vinstchanser från 50 till 70%. En fördel för IFK kan gott bli specialsituationerna. Med ett mål på en frispark eller en hörna och ett i slutet inkontrat ytterligare mål så kan vi vinna matchen med 2-1. - Ett mål tror jag nämligen nog (hoppeligen inte fler!) att VPS, givet lagets dagsform, producerar på sin hemmaarena. Optimisten i mig hoppas alltså på 2-1 till IFK, realisten anar ett kryss.

Göran Djupsund