Inför VPS-IFK Mariehamn

Onsdagens match är den andra för VPS i årets liga. Den första sköts upp på grund av dåliga planförhållanden och i den andra förlorade man 0-1 borta mot KuPS. Trots förlusten var tränaren Olli Huttunen nöjd med spelet och speciellt försvaret. Inte helt överraskande meddelar han nu att det mesta hålls intakt från den första matchen. Om det gäller spelsystemet eller laguppställningen lämnar han öppet men det mesta talar för att man inte nämnvärt ändrar på någondera. VPS har i och för sig under försäsongen tränat med en 3-5-2 uppställning och målisen Sillanpää menar att försvarstrion Koskimaa - Lahti - Viitikko håller en sådan klass att ett tremannaförsvar är ett gångbart alternativ; de två sistnämnda för övrigt med bakgrund i HJK. Argumentet för detta spelsystem skulle snarast vara att laget vill dominera mittfältet och hindra de uppspel till Dever Orgill som man betraktar som IFK:s farligaste vapen.
Huttunens klassiska fokus på försvarsspel får mig ändå att utgå från att VPS inleder med en klassisk 4-4-2 där försvaret utgörs av den nämnda trion och Jesper Engström. Anfallsduon lär bestå av Juho Mäkela (2005 och 2010 års målkung med 16 mål, ännu år 2012 nätade han 10 mål för att sammantaget under 2013-2014 endast göra 3 mål) och den snabbe Jordan Seabrook. Detta par har ensamrätt på anfallspositionerna så länge Steven Morrisey och Jarno Parikka sitter på sjukbänken och ingen ny anfallare införskaffats. Troliga spelare på mittfältet är Voutilainen (fd KuPS), Soiri (fd MyPa) samt Kula medan den fjärde positionen i dagsläget är lite oklar. Denis Abdulah (fd MyPa) speluppbyggaren som spelade bra i Kuopio är förkyld och det är osäkert om han är kurant på onsdag men däremot är Tony Björk nu i skick och en tänkbar framspelare på mittbanan.
Summerar jag mitt intryck av årets upplaga av VPS så noterar jag en grymt bra målvakt och en  riktigt stark försvarslinje. Ett försvarsmässigt OK och hårt arbetande mittfält men en avsaknad av riktigt bra anfallare och även lite darrigt vad gäller kreativa framspelare på mittfältet. Skickligheten i fasta situationer är minst lika bra som förra året så här får våra killar vara skärpta.
Efter den trevande början blev vårt eget IFK bara bättre och bättre i söndagens cupmatch mot AC Oulu. Själv tror jag att denna match samt faktumet att IFK spelat 3 ligamatcher kan ha betydelse för onsdagens drabbning. Man har i göre grad än VPS haft möjlighet att slipa sina spelmönster och de nya killarna sitter allt bättre i laget, finner sina positioner och sina medspelare allt bättre. Vårt försvar har en helt annan stabilitet än förra säsongen och då nu Brian Span börjat visa vilken offensiv kapacitet han har så blir inte bara han farlig utan han skapar också ett större utrymme för Orgill och dennes löpningar och avslut. Om Diego eller Duarte – eller för den delen som i söndags Jani; vars framspelning till Devers 1-1 var en av matchens snyggaste och viktigaste prestationer – får fram ens någorlunda hyfsade framspel till vår anfallsduo ja då lär vi få de 2 mål som räcker för en 2-0/2-1 seger i Sandviken.
Att arbetsschemat håller mig i Vasa fram till torsdag och Valborgsmässoafton kompenseras denna gång av att jag får se matchen på plats i Vasa. Och för att skingra er oro kan jag nämna att även om IFK förlorat 3 av 4 matcher jag sett i Jakobstad så gäller det motsatta i Vasa! Bara IFK-segrar och en kryssmatch är saldot då jag suttit som skäligen ensam IFK-supporter i Sandviken. Det enda oroande är att meteorologen lovat riktigt busväder med regn – i värsta fall snö så tur man har IFK-halsduken och skidbyxorna med! – och hård blåst till onsdag och då lär vi inte få se något finlir, mer en kämpamatch i Huttunens smak. Blir detta sant så sätter jag pengarna på ynka 1-0 till IFK.

/Göran Djupsund