Klassikern- Klubi borta!

På söndag klockan 18.30 är det dags att ta sig an den eviga utmaningen. Att klara av Klubi i deras hemmaborg. Det är matchen som så ofta har lagts till en långhelg i maj, så att mängder av grönvita fans kan komma till huvudstaden och stöda laget. -Börjande med parad från Mannerheims staty, till arenan. Pukor och trumpeter! Smällare och raketer!

Ett par gånger har det blivit storförlust. Värst var väl den gången då 17-åriga Joel Pohjanpalo gjorde ett mål per minut. I tidernas debut!

Nära har det varit många gånger. 2-2 matchen år 2005, med upphämtningen på slutet. Majkvällen då Dever Orgill kom fri och kunde avgöra, men styrde bolluslingen på fel sida om stolpen. För att inte tala om kampen då IFK ledde ännu i 88:onde minuten, i Dajas ligadebut...

Och sedan kom till slut segern på Sonerastadion! Grönvitt visade att det är möjligt! Men lätt är det inte att slå Finlands starkaste lag. Med den bästa budgeten, och den bredaste truppen.

Gamla landslagskämpen och Premier Leaguespelaren Aki Riihilahti drar i de flesta trådarna i Klubis lagbygge. Det var med sorg i hjärtat som Aki tvingades sparka sin gamla kompis Mika Lehkosuo från tränarposten ifjol somras. Ersättare blev Toni Koskela, som hämtades ända från Jultomtens stad, Rovaniemi. HJK:s spel hade varit långt under vad man kan förvänta sig, och dessutom plågsamt försiktigt och defensivt.

Märkligt nog ledde tränarbytet inte till några egentliga förbättringar. Hela hösten såg vi ett lika håglöst petande HJK, som under Lehkosuos egid.

Efter säsongen sköts pengar till. Koskela fick en sällsynt stark trupp. Det allmänna omdömet inför i år var att: -Med det här laget kan inte de blåvitrandiga undgå att ta hem Veikkausliiga! Atom Tanaka kom tillbaka. Mittfältaren som hittar öppnande passningar där andra bara ser ett virrvarr av stängande ben.

Bröderna Roope och Rika Riski lovar kvalitet åt anfallsspelet. Klubben lyckades behålla Nicolai Alho. Den lilla tennsoldaten som så många gånger varit tungan på vågen i kamp mot ålänningarna.

I försvaret har bjässen Daniel O´Shaugnessy utvecklats ett år till. Killen är brytstark, och särskilt bra i luftrummet. Han är ett av Klubbens farligaste vapen vid hörnor. IFK:s mittbackar lär få stångas många gånger med Daniel, som namnet till trots inte kommer från Den gröna ön. Han är född i Riihimäki.

Men det mesta snacket har handlat om Rasmus Schüller. Om O´Shaugnessy och bröderna Riski emellanåt fått dra på sig landslagsskjortan, så är Schüller ett av Huuhkajats tunga namn. Finlandssvenska Rasmus (tänk vad många i landslaget som har svenska som modersmål. Och så har det varit nu i över tio år!) var liraren på mitten under HJK:s underbara höst i Europa League år 2014, efter 5-4 segern mot Rapid Wien.

Rasmus gamla kompis från Esbo, Tim Väyrynen, öste in mål i juni. Han är den framfusiga forwarden som värvades av Jürgen Klopp till Dortmund, och gjorde 19 matcher för deras b-lag. Efter det har Tim spelat för Dynamo Dresden och Hansa Rostock, tills han nu återvände hem.

Nåväl, hur har Koskelas HJK klarat säsongen så här långt? Är Ägä Riihilahti nöjd? Nja, inledningen var endast halvbra, men nu verkar spelet börja flyta allt bättre och i onsdags gick klubben upp i topp med en 2-0 seger mot Seinäjoki. Dags för mr Riihilahti att röka första segercigarren! Om vi avslutar med att ta en titt på laget som ställer upp mot IFK på söndag, så är det troligt att unge Hugo Keto får fortsatt förtroende i mål. Han har fostrats i Honka och HJK, och därefter i norra London med Arsenal. Nu tillhör Hugo Brighton & Hove Albion, och är på lån hos HJK. Hugo är ingen jätte, -det är nästan så man drar sig till minnes den gamla goda tiden då grönvita supporters retades med Ville Wallén…

Backlinjen lär bestå av colombianen Murillo, O´Shaugnessy (som inte varit så lyckosam i sitt passningsspel på sistone), och Valtteri Morén som är försvarets stadiga fundament. Backlinjer ska byggas på moränjord, och inte lösan sand.

Nicolai Alho till höger springer så mycket upp och ner, att det inte är gott att säga hans position. Varje gång du tittar upp är han redan någon annanstans! Han är bättre än någonsin, mot SJK låg Nicolai bakom båda målen.

På mittfältet huserar den numer blonde Atom till vänster. Han springer och han tacklar, men har inte fått ut lika mycket av sitt bollspel som under den tidigare sejouren. Ankaret på mitten är Bubacar Djalo, från Guinea-Bissau. Han är initiativkraftig, har ett fint ryck och skott, vågar göra saker på egen hand. Ibland händer det att han står och sover, när bollen spelas åt hans håll. Till höger huserar Lucas Lingman, årets komet i Klubi. Lucas hämtades hem efter två år i RoPS, och vid detta laget har han erövrat en given plats i öppningselvan. Han har ett spänstigt löpsteg, tar kvicka och oväntade beslut, och jobbar hårt bakåt. I debuten smällde Lucas in en frisparkskanon! Lägg namnet på minnet…

I anfallet verkar Tim Väyrynen ha mattats lite. Senast spelade bröderna Riski, där Roope är årets målspruta. Han ligger tvåa i skytteligan, efter IFK:s  Albion Ademi! Till vänster har vi David Browne. Han är den första spelaren från Papua Nya Guinea, som spelat i Europa. Ett mål blev det mot SJK.

Ungefär så lär laget se ut, eftersom Rasmus Schüller just nu är skadad. Ett starkt gäng, men det är IFK Mariehamn också! Vi kan vänta oss ännu en minnesvärd holmgång i Tölö!

// Kjell Andersén