Läge för ny hemmaseger

I söndagens match på Wiklöf Holding Arena möts två lag som startat årets liga på mycket olika sätt. Det förnyade IFK har överlag spelat mycket bra och speciellt de två senaste matcherna har varit värda djupa bugningar. I cupen vände man 0-1 till 3-1 mot just VPS på bortaplan och i Tammerfors kämpade man sig till ett kryss med ett lag där avstängning och skador gjorde att många av killarna spelade på helt nya platser. En speciell eloge till Lassi och Aapo, det vikarierande mittbacksparet som redde ut försvaret med briljans!

VPS å sin sida har haft en tung, för att inte säga halvt katastrofal, ligastart. Sex oavgjorda, två förluster och inte en enda seger på de åtta första matcherna. Man har haft marginalerna emot sig då man i många matcher tappat segern eller krysset då matchuret tickat mot 90 minuter. Att försvaret trots allt fungerar visas av att man släppt in endast nio mål på dessa matcher men samtidigt har anfallet varit uddlöst med bara sju mål framåt. Lägg ännu till att VPS nyligen släppte informationen om att man i fjol gjorde en ekonomisk förlust på uppemot en halv miljon så inser man lätt att situationen för laget är prekär. Inga nya, dyra förstärkningar är att vänta utan den aktuella truppen borde fås att klart höja prestationsnivå, speciellt i anfall.

Vad värre är så är denna trupp skäligen smal vilket även visas av att man i hög grad belastat samma spelare; åtta har spelat i samtliga åtta matcher medan tre spelat i sju av dessa. Spelare som i år saknats, speciellt då det gäller offensiven, är Juha Hakola (nu i FC Honka) och Joonas Vahtera (nu HJK). Istället har de farligaste anfallen byggt på långa passningar på speciellt Morrisey och på individuella prestationer av honom eller den unge Mamodo Sarr. Laget har inte lirat sig fram till de lägen som i fjol ofta avslutades med en sista inskärande passning i straffområdet. Defensiven har överlag varit OK men precis som tränaren Petri Vuorinen betonat har man upprepade gånger släppt fram målchanser från samma ytor. Min bild är att man backlinjen inte riktigt hållit ihop utan att det är från dåligt bevakade ytor mellan mitt- och ytterbackar som motståndarna ofta straffat VPS.

Men, men… samtidigt ska vi minnas att VPS över åren varit ett av de gästande lagen som samlat många segrar och poäng på WHA. Och att lagets motivation att äntligen ta en seger är minst sagt på topp.

Det smått paradoxala, med grönvita ögon sett, är att WHA kanske inte är den hemmaplansfavör man är van med. Planens litenhet och dåliga skick medför mer kamp och chansartade lägen än kontrollerat lirande. Årets IFK har visat framfötterna både då det gäller ett snabbt passningsspel längs marken och en förmåga att utnyttja de större ytorna såväl mot kanterna som i djupet. Tar IFK-spelarna med moralen och kampandan man visade upp på en motsvarande plan mot Ilves samtidigt som man utnyttjar sina egna och försvarar tätt mot motståndarens specialsituationer så vågar vi nog tro på en hemmaseger.

/Göran Djupsund

PS Efter att ha sett ett större antal matcher, såväl IFK:s som andra, som spelats på både konst- och naturgräs så hävdar jag två saker. Beroende på underlaget handlar det om två helt olika ”idrottsgrenar”, på konstgräs ser både lagen och killarna ofta imponerande skickliga ut medan samma killar på de taskiga naturgräsplanerna kan se ut att höra hem i lägre divisioner. Slutsatsen är att elitfotboll på våra breddgrader så fort som möjligt borde spelas endast på konstgräs.