Modigast vinner mot Ilves

Som bekant avgörs årets liga i två steg. Av grundserien återstår nu fem matcher och det vore fantastiskt om IFK Mariehamn kunde vara i den övre delen av serien när slutspelet börjar. Vägen dit är inte enkel men heller inte omöjlig. Det börjar med att IFK Mariehamn vinner gästande ligatvåan Ilves i söndagens match på Wiklöf Holding Arena!

Ungefär så här borde det gå till och för att begripa detta tar vi lite hjälp av historien. När läget verkligen är skarpt finns det i stora drag tre sätt att hantera ett prekärt läge:

1. Det allra bästa är att göra det rätta direkt.

2. Det nästbästa sättet är att göra på fel sätt.

3. Det sämsta är att inte göra nånting alls i väntan på vad som eventuellt kan hända.

Dessa teser är lånade av Theodore Roosevelt som i tiderna (1901-1909) var president för USA och den förste amerikan att få Nobelpriset. Han belönades för sina insatser som medlare i det rysk-amerikanska kriget. Han tillhörde också dem som kallade en katt för en katt och ibland rörde upp känslorna hos de mer diplomatiska varelserna i omgivningen. Allt har som bekant sin tid och när det gäller IFK är det dags att tala klarpsråk – nu krävs jävlaranamma, viss brutalitet och en syrafast vilja för att det ska gå vägen till den övre slutspelsserien.

Även om Roosevelts verklighet låg en bit från Wiklöf Holding Arena är parallellerna mellan Roosevelts tes och den grönvita verkligheten tydliga. IFK började denna säsong på ett fantastiskt och upplivande sätt. Cupmatcherna gick som tåget och poängen ramlade till en början in även i ligan. Men under sommaren har maskinen i någon mån börjat hacka. De skott som tidigare blev mål sitter i virket och passningarna hittar inte fram lika exakt och blicken hos spelarna blir ibland mer flackande än stålsatt. Tag bragdmatchen hemma mot RoPS då vi med en man mindre framstod som vi var två man mer. Det handlade bara om inställning och kampanda och det vore fint att återse.

Jag tror att IFK är i ett typiskt läge som går ut på att den som vågar också vinner. När IFK föll mot FC Inter i söndags var det inte tekniken eller taktiken som brast. Det som inte riktigt nådde ända fram, enligt min enkla mening, var beslutsamheten och viljan. Den perfekta fotbollsspelaren, författaren, ekonomen, korvförsäljaren, taxichauffören osv är en sådan som lever i nuet, undviker grubblerier och analyser och bara gör sitt jobb. No matter what och låt det regna eller snöa eller vara allmänt besvärligt.

Drömscenariot på söndag är att se elva grönvita män gå in på plan med beslutsamma steg, bestämda att två timmar framöver ägna sig åt att göra sitt eget yttersta, till varje pris, utan att fundera på överhuvudtaget något annat. Om det lyckas vinner hemmalaget överlägset och Ilves Jarkko Wiss (tränaren), Lauri Ala-Myllymäki (framgångsrik mittfältare) och de andra gästerna kommer aldrig att fatta vad som hände.

Fotboll är vilja och modet att hellre göra något än inte göra något och aldrig någonsin blicka tillbaka. Det återstår fem matcher av grundserien och allt finns fortfarande i våra egna händer. För som Roosevelt också uttryckte det är det i sanning:

”Om du skulle sparka den personen i arslet som ansvarar för alla dina bekymmer, skulle du inte kunna sitta på en hel månad.”

/Jörgen Pettersson