Nu laddar vi för finalen

På lördag ser vi fram mot en milstolpe i den åländska fotbollens historia. Finalen i Finlands Cup spelas på Wiklöf Holding Arena och IFK tar emot Ilves från Tammerfors. Ta in det, finalen spelas på Åland med ett åländskt lag med i kampen!

Cupfotboll skiljer sig på otroligt många sätt från serieharvandet. Här är det den enskilda matchen som allt kretsar kring. Glöm matchstatistik, spelarbudgetar, stjärnspelare och serietabeller. Skulle dessa vara avgörande skulle ju HJK prenumerera på en plats i cupfinalen men så är icke fallet. Tag också fjolårets cupfinal mellan HJK och FC Inter i Helsingfors. Inter var typ två gånger över på det stjärntyngda och i ligan överlägsna guldlaget HJKs planhalva. De ena gången resulterade i det vinnande målet i matchen som slutade 1-0!  Därför handlar denna text mycket lite om IFK:s och Ilves spelartrupper, enskilda spelare, spel och resultat i årets liga. Detta är en ny och unik match.

I fotbollen är det närapå en klyscha att konstatera att matcher avgörs av hur laget är mentalt och fysiskt förberett och hur detta förverkligas under matchen.  Detta gäller både serie- och cupspel. Jag anar dock att ett framgångsrikt spel i en cupfinal innehåller ännu ett speciellt element. Helt enkelt glädjen över att få spela i finalen.

Det gäller att spelarna har känslan; ”Yes, vad häftigt att få spela final i cupen, nu ska vi gå ut och njuta i dryga 90 minuter!”

Denna känsla föder även inställningen att vi har allt att vinna och inget att förlora; samma känsla och flow som kännetecknade de anonyma guld-Lejonen i hockey-VM. Lyckas laget ta med sig allt detta ut på planen, ja, då spelar man på ett sätt så att man mycket nöjda och stolta kan gå av plan efter slutsignalen oberoende om man vunnit eller förlorat. Då har matchen varit den stund av lika delar hårt arbete och glädje och njutning som fotbollen är när den är som bäst. Det lag som lyckas bäst fånga detta känsloläge tågar troligen av planen bärande inte bara på förnöjsamhet och stolthet utan även på cuppokalen.

Men spelarna lirar inte cupfinal i ett vacuum. Vi i publiken är ju också där. Om våra spelare ska kunna nå flow och glädje ute på plan måste de känna att vi i publiken upplever samma glädje och njutning av att vårt lag spelar i finalen. Jag vågar påstå att utan det otroligt massiva och odelat positiva stöd som hundratals tillresta IFK-supportrar stod för i Valkeakoski 2016 – jag har sällan varit så hes – hade killarna inte kommit i det flow som gjorde att de vann matchen och guldet. Lyckas vi i publiken på lördag komma i denna stämning, denna glädje, lyckas nog killarna ute på planen. 

Samtidigt lyfter vi även motståndarnas, Ilves stämning och spel och vi får se en högklassig och njutningsfull fotbollsmatch. För mitt i vårt stöd för hemmalaget ska vi även minnas att högakta och hedra våra motståndare. Ilves är ett ungt, duktigt och ambitiöst lag som minsann är värda detta. Ett av de bästa minnena från guldfinalen i Valkeakoski var för övrigt den varma stämning av ömsesidig respekt som vi mötte i kontakten med Inter-supportrarna både inför och efter den matchen. Jag hoppas och tror att vi i hemmapubliken kan bjuda laget Ilves och deras hitresta supportrar på en liknande upplevelse.

På lördag ska vi allesammans, både laget på plan och vi i publiken stormglädjas och njuta av en cupfinal här hemma på Wiklöf Holding Arena. Självfallet hoppas och tror jag på en hemmaseger men i sann cupanda avslutar jag med:

Må det lag som njuter mest och spelar den bättre fotbollen ta hem cupbucklan.

/Göran Djupsund