Nu skrivs det fotbollshistoria

På fredag möts två lag, HJK och IFK som uppvisar såväl likheter som olikheter. Likheten består främst, nästan endast, av att bägge ligger i tabelltoppen med goda chanser till guldet. Skillnaderna är fler. HJK opererar med en budget på en helt annan och mycket högre nivå än IFK. Detta är en återspegling av att man, i år igen, satsat på att rekrytera utländska spelare med potentiell stjärnstatus, något som inte kännetecknat det grönvita lagbygget. Det är lagkänslan mot kapitalet.

Spelmässigt har detta märkts i att årets HJK haft stora svårigheter i att spela som lag, att arbeta för varandra. Framgångarna har mer baserat sig på bra individuella prestationer än på kollektivt arbete. Detta har satt avtryck i att man lyckats göra mest (48) mål i ligan men att man samtidigt släppt in hela 34 mål. Detta jämfört med IFK:s 35 gjorda och blott 23 insläppta mål.

I flera matcher har HJK lyckats ha ett övertag i bollinnehav men trots detta förlorat matcherna. Mot HIFK förlorade man 0-1 med ett innehav på 62% och mot Inter torskade man 2-3 trots ett likaså 62%-igt bollinnehav. Skottaktiviteten och speciellt precisionen har även den lämnat övrigt att önska – två skott mot mål mot HIFK respektive RoPS och tre mot Inter. Slutsats för de tre senaste matcherna; man lyckas hålla bollen inom laget fram till sista tredjedelen men man förmår inte spela sig fram till situationer som kan avslutas med skott mot mål. De sista, precisa, passningarna har saknats och individerna har själva försökt gå på avslut i ganska svåra lägen. Vi kan också notera att en stor del av skotten, både förbi och mot mål levererats av Morelos, HJK:s vassaste anfallsvapen.

I senaste matchen, den mot HIFK, mönstrade man bara fyra inhemska spelare i öppningselvan och mitt intryck av de övriga sju var att många av dessa drevs mer av ambitionen att visa sig som skickliga individer med tanke på den kommande karriären än att mer osynligt arbeta och bistå laget och sina lagkamrater. Jaget går före laget.

Jag tror att denna grundkonstellation – laget IFK mot HJK:s individellt skickliga spelare – även kännetecknar fredagens match. Lite avgörande kan därmed bli hurudan dag spelare såsom Morelos, Pelvas, Taiwo har och hur vårt mittfält och försvar tar hand om dessa killar. HJK:s mittfält har inte övertygat i år så där har IFK nu möjlighet att ta mer plats så att våra anfall inte enbart består i långa öppnande bollar. Det som även talar för att nå längre via kanterna istället för de långa passningarna är att HJK:s mittförsvar, speciellt Tatomirovic presterat klart bättre än defensiven på kanterna.

Mitt tips är att matchen blir historisk. IFK tar sin första seger mot HJK i Helsingfors på fredag. Orsakerna till denna optimism är huvudsakligen två. Alla år har man mot bakgrund av bland annat spelarbudget talat om att HJK har de klart bästa spelarna i ligan. Kanske de i ljuset av sina forna bedrifter är detta även i år men ser vi till spelarnas prestationer så menar jag att IFK inte bara som kollektiv utan även som individer hållit samma om inte till och med en högre nivå över hela säsongen. Krydda denna jämnhet i materialet med det kollektiva lagarbetet, och hungern(!), hos IFK så vågar jag tveklöst tro på segervrål bland tillresta IFK-angängare och i IFK:s omklädningsrum efter fredagens match.

Göran Djupsund