Ny ödesmatch där bara seger räknas

”Victory at all costs, victory in spite of all terror, victory however long and hard the road may be; for without victory, there is no survival.”
I dag inleder vi med Winston Churchill (1874-1965), premiärminister i Storbritannien och den som, med en liten överdrift, på egen hand såg till att Nazi-Tyskland blev ett historiskt minne snarare än världsherre. I översättning ungefär ”Seger till varje pris, seger trots all terror, seger hur lång vägen än blir, ty utan seger finns ingen överlevnad.” Orden användes i kampen för en fri värld under andra världskriget och visar att tankens kraft och den egna viljan är direkt avgörande.
Kom sedan inte och säg att fotboll är tråkigt, för när TPS kommer till Wiklöf Holding Arena på söndag är det Winston Churchill som är förebilden och seger är målet. Det gäller att kämpa, kämpa och åter kämpa. De tre poängen som står på spel är våra och ingen annans. Slutstriden i årets liga är med fem omgångar kvar en öppen historia där IFK har allt i egna händer. Strecket går att undvika genom att ta poängen av motståndarna.
Detta är alltså fotboll på riktigt vilket också framgick tydligt i måndags då 1.514 åskådare blev den elfte spelare som laget såväl behövde i den andra och gastkramande halvleken på vår för dagen kokande Wiklöf Holding Arena. Förutom seger på söndag borde vi alltså se till att fixa ett nytt publikrekord. Vi kämpar tillsammans och vinner tillsammans.
På spelarsidan ser det starkt ut för IFK:s vidkommande och alla, med undantag av olyckligt utvisade Philip Mantilla, är redo för bataljen. För egen del hoppas jag få se samma hängivenhet, offervilja, mod och kreativitet som IFK bjöd på i måndagens segermatch mot SJK. Visst är det fint med lite fler skott på mål och lite fler offensiva framgångar men kämpa-andan var ändå det som avgjorde. När hjärta möter hjärna är det hjärtat som vinner. Minns alla räddningar på mållinjen, minns mittfältet och försvaret som stod i vägen för en offensiv vi sällan skådat. Minns F:ma Silversid (Simon Silverholt och Robin Sid) som bröt sig igenom försvarslinjerna när det behövdes som bäst. Minns Gabriel Petrovic som ignorerade kramperna och tröttheten och vägrade ge sig. Minns alla och minns framför allt känslan av att ha varit med om något fantastiskt.
IFK och TPS har mötts två gånger i årets liga. Den tredje maj vann IFK med 3-2 på hemmaplan och den 29 juni tog TPS poängen i Åbo efter 2-0. Alla kan alltså hända på söndag.
TPS kommer till Mariehamn denna dag som herre på täppan i Åbo efter segern mot FC Inter med 1-0 efter att måltjuven Mika Ääritalo plockade upp en misslyckad bakåtpassning och sedan gjorde vad han brukar. Bland de farliga i TPS har vi också mångsidige Riku Sjöroos, Niklas Blomqvist, Albert Prosa och många fler. TPS slåss för att slippa kvalplats i ännu högre grad än IFK. Och det skiljer bara ett enda poäng… Men det är skillnad på Åbo och Mariehamn och här har vi grönvita kungar.
Till sist. Tillvaron handlar om vilja på olika plan. Det blir som man vill att det ska bli, om man försöker tillräckligt hårt och är redo att arbeta. Nu är läget skarpt och förklaringar överflödiga. Nu gäller bara en sak. Give them hell. Som Winston Churchill antagligen också uttryckte det.

Avspark på Wiklöf Holding Arena söndag kl 19.00.

// Jörgen Pettersson