Säsongen 2019 och den sista matchen

Spaden är nu satt på WHA, den gamla gräsmattan skall bort och bana väg för en ny större konstgräsplan. Kanske symboliserar detta arbete även lite läget inom IFK. Den gamla gräsmattan har över åren utgjort underlag för en lång rad fin-fina prestationer av laget IFK. Mattan och alla vi anhängare riktar ett stort, varmt tack till alla de spelare, tränare, funktionärer och kansliets personal vilkas arbete och glöd bjudit oss på avancemang till Veikkausliiga, ett Cup-guld, ett guld i ligan men framför allt ett otroligt antal spännande och underhållande – på såväl gott som ont – idrottsupplevelser. Upplevelser som lokalt skapat och förstärkt ett värdefullt och viktigt socialt sammanhang och utanför det lokala, på fastlandet fött ett enormt starkt PR-flöde inte bara för laget IFK Mariehamn utan även för staden Mariehamn och hela landskapet Åland.

IFK:s vandring till och i Veikkausliga utgör ett levande bevis på att fotboll är något långt mer än bara spelandet på planen.

Med den gamla gräsmattan lämnar även Peter Lundberg och Daniel Sjölund WHA. Peters utnämning till tränare för ett ungdomslandslag är ett ypperligt, utifrån kommande bevis på att hans prestationer och kunnande som tränare på elitnivå värderas mycket högt. I dag har vi tillgång till en enorm mängd statistik över alla matcher under säsongen. Det handlar här inte enbart om gjorda och insläppta mål utan om bland annat bollinnehav, spelvändningar, brytningar etc. Denna statistik visar att trots stora ändringar i spelartruppen och en lång rad skador så har Lundis och hans stab lyckats utveckla och förbättra lagets spel på många olika områden. Vi anhängare tenderar att främst räkna vinster och förluster medan Lundis & C: o jobbat idogt med att utveckla alla de delområden i spelet som steg för steg för spelet och laget framåt mot större framtida framgångar. För detta jobb skall Lundis ha stort cred och ett varmt tack!

Visst var det mycket glädjande att Daja fick avsluta sin fotbollskarriär i Grönvitt!

Hans betydelse för den åländska fotbollen är dock enormt mycket större än denna återkomst. Hans storartade professionella karriär har inte bara ökat intresset för fotboll, den har även fungerat som en enorm inspiration och sporre för en massa yngre, även lite äldre, spelare. Daja och hans karriär har varit en viktig katalysator som fört utvecklingen av den åländska fotbollen framåt. Vi fotbollsvänner bugar djupt och tackar!

Samtidigt med den nya större, konstgräsplanen så för nästa säsong även med sig en ny tränare, Lukas Syberyjski. Men vad har då planen och Lukas att göra med varandra? Bra fråga. Lukas har en mångårig erfarenhet av tränare för akademilag i Hammarby och AIK. Han har alltså tränat och utvecklat en ung, tekniskt mycket skicklig generation spelare och detta i huvudsak i spelandet på stora konstgräsplaner. Jag anar att kombinationen av Lukas, den nya WHA-planen och den utveckling mot ett mer tekniskt, snabbare kortpassningsspel som vi sett spår av i IFK redan i år – de otroligt många straffarna var långt resultat av att man skickligt passade sig in i boxen – kan resultera i att vi nästa säsong på WHA får njuta av ett IFK som tagit ett par ytterligare steg på den väg som Lundis och hans stab röjt fram. Så vi säger ett varmt välkommen till Lukas och ser ivrigt fram emot ligaspelet 2020!

Men ännu återstår en match i år, och inte vilken match som helst!

På söndag möter IFK FC Honka i säsongens absolut sista match. Att killarna lyckats nå ända fram till denna match där ett möjligt Europa-äventyr hägrar är redan det något stort. Inför matcherna mot HIFK och HJK talade både spelbolagens odds och de fastländska fotbollsexperterna entydigt mot IFK. Vi skulle klart torska mot såväl HIFK som HJK. Men Lundis och spelarna ville något annat. Man spelade smart och jobbade stenhårt som ett lag och kom ut som vinnare. Även i hemmamatchen mot Honka visade man på samma takter. Alla dessa prestationer symboliserar i mina ögon hur Lundis och killarna lyckats utveckla lagspelandet denna säsong. Lyckas man ta med detta till söndagens match så kan det gå vägen, - mot Europaspel. I en enskild match på en novembertung gräsplan avgör inte namnen på stjärnorna i laget. Nej, arbetsviljan, energin, viljan att stötta sin medspelare och att hålla sig till tränarens spelplan är de faktorer – vid sidan av en eller annan galen studs på en mjuk gräsmatta! – som avgör dessa matcher. Min tippning/önskedröm: 1-2 vid full tid, inga mål i förlängning, straffar där Oskari åter kniper två och Amos sätter den avgörande!

// Göran Djupsund