Säsongspremiär IFK Mariehamn - VPS 13 april 2014 kl.16:00

Dagens motståndare

”Spöket kommer” – kunde man kanske säga. VPS bortastatistik på WHA är närmast skrämmande; de gånger IFK vunnit hemma är lätträknade. Borta i Vasa har läget varit ett helt annat. VPS inledde ligaspelet förra helgen med att bortaslå RoPS med 2-0. De snabba spelarna – Morrissey, Seabrook, Stewart – som jag varnade för inför cupsemifinalen, avgjorde inte matchen trots 2-3 riktigt farliga lägen utan målen gjordes på en hörna, nick av Koskimaa, och ett skott av Strandvall. Segern var ett resultat av en tung laginsats med ett ytterst hårt arbetande och tätt försvarsspel och i det närmaste matchavgörande insatser av målvakten Sillanpää. Tränaren Huttunen konstaterade själv att segern togs ”Mer genom hård kamp än med kvalitet i spelet”.

Försvaret hade VPS stärkt med ytterligare en jamaican, backen Keithy Simpson och mittlåset bildades av Koskimaa och Timi Lahti, den senare med bakgrund i Italiens serier B och D samt Haka och HJK. Det hårt arbetande mittfältet var nog så ”exotiskt” med Nganbe-Nganbe (Kamerun), Dafaa (Kenya), Kula (Jakobstad!) och Stewart (St Vincent & Grenadin). På spets målspottaren från 2011-2012 Morrissey med Strandvall lite bakom sig. Detta lag lär i det närmaste gälla även idag med skillnaden att Morrissey skadade sig så allvarligt mot RoPS att han opererats och lär vara borta minst två månader; ett tungt avbräck för Huttunen och VPS. Han kan ersättas av amerikanen Jordan Seabrook – som egentligen bättre trivs på kanten –eller så gör Jarno Parikka ett kortare inhopp. Även mittfältets framspelare Tony Björk som inte spelade mot RoPS kan vara aktuell på WHA.

Dagens gäster kan karakteriseras som ett mycket hårt arbetande, försvarsstarkt lag med hypersnabba kontringar och en större skicklighet i specialsituationer än förra året. Ett lag som det är svårt att få hål på och som i år troligen spelar målsnåla matcher där man ofta tar sina segrar med uddamålet, mer efter snabba spelvändningar än med ett stort, offensivt bollinnehav.

Inför dagens match

Idag möts två lag som flera år bägge hållit till i mitten av eller lägre ned i sluttabellen. Ifjol blev man 3:a och 4:a i ligan och förväntningen utifrån, samt förhoppningen inifrån klubbarna, är att bägge i år kämpar om ligans topplaceringar. Bra inhemska ligaspelare och viktiga, vassa utländska förstärkningar präglar dagens båda kombattanter. Inte helt överraskande är Olli Huttunens VPS ett lag där ett disciplinerat försvarsspel av hela laget stått i fokus. Detta kryddat med kontringar av snabba anfallare och yttermittfältare. Skönspel med många, långa passningskombinationer och ett stort bollinnehav var inte varit och lär inte heller i år bli VPS melodi. Mer Atletico än Barca kunde man kanske säga! Man kommer till WHA efter en viktig bortaseger mot RoPS men utan Steven Morrissey som skadade sig, opererats och är borta i minst två månader. Dock lär VPS även i dag satsa på ett tätt försvar och snabba spelvändningar där såväl Nganbe-Nganbe, Seabrook och Stewart söker ytor att storma fram på medan Strandvall letar skottlägen lite i andra vågen. Observera också att Strandvalls frisparkar och hörnor i kombination med framför allt Koskimaas huvudspel nu visat sig klart farligare än tidigare år.

IFK övade framgångsrikt sitt målskytte mot Ekenäs IF, något som idag kan komma väl till pass mot det försvarsstarka VPS med ligans för tillfället kanske främste målvakt, Henry Sillanpää. IFK:s kontringar torde idag bli ganska få, såpass lågt och tätt lär VPS ligga i banan. Nyckel till vår seger – som jag inte bara hoppas, utan tror på – ligger i att stänga VPS kontringsmöjligheter samtidigt som våra mycket skickliga och kreativa mittfältare med snabbt samspel och lyckade instick hittar varandra och Solignac innanför och just utanför straffområdet. Minst ett specialsituationsmål tror jag också stenhårt på! 2-0 eller 2-1 är mitt bud.

/ Göran Djupsund