Savolaxarna på besök

KuPS var länge sinnebilden av den mycket passningsskickliga, glada anfallsfotbollen där den ene spelaren mitt i ett glimrande anfall ropar åt kollegan som har tomt mål: ”Elä laakase, naatitaan!” (”Skjut inte ännu, vi njuter en stund till!”). Visst har lagets spel ändrats och effektiverats sedan dess men fortfarande är KuPS ett mycket passningsskickligt, spelande lag, något som fjolårets brons vittnar om.

Men i år har det varit motigt, och detta med besked. Två gånger har man snöpligt tappat ledningen; i Lahtis ledde man 3-0 efter första men tappade till 3-3 i andra halvlek och hemma ledde man mot RoPS men tappade i slutminuterna till 2-2. Och ytterligare en ful förlust (0-3)hemma mot Honka; laget som bet ihop efter 1-3 torsken mot IFK. Hemma fick man 0-0 mot HJK i en match där man hade alla chanser till seger men slarvade bort den. Så i fredags jublade jag lite då Rasmus Karjalainen borta mot RoPS satte segermålet i den 72 minuten. Varför jubel?  Utan seger så hade KuPS stått på katastrofala 4 poäng efter 5 matcher, - och vi hade idag fått se ett så revanschhungrigt KuPS som man inte gärna möter.

Varför har då KuPS underpresterat? Man har nog hållit boll och gjort 6 mål på 5 matcher men samtidigt har man släppt in oacceptabla 8 mål. Dessa har främst gjorts från boxen och vissa avgörande på nickar. Försvaret har helt enkelt läckt.

En förklaring till detta är att mittlåset Tabi Manga nu spelade sin första match mot RoPS och genast såg försvaret, liksom hela spelet mycket stabilare och bättre ut.

KuPS mittfält med kreativa Pennanen och Ayarna samt arbetshästen Saxman är tveklöst ett av ligans starkaste medan de starkaste anfallsvapnen är Rangel och ständigt målfarlige Karjalainen som i år redan satt 3 mål. Så håller den harmoni man fick efter segern mot RoPS i sig så möter IFK på onsdag ett mycket skickligt och farligt KuPS.

Men man möter ett hemmalag, IFK som i år chockat hela fotbolls-Finland på ett mycket positivt sätt. Vad har hänt frågar sig de finska experterna? Det lågt liggande, långpassande IFK vi är vana vid stressar nu högt med många spelare, vinner boll och spelar en kreativ anfallsfotboll medan försvaret nu är bland de solidaste i ligan. Förändringen i lagets spelstil har omtalats som den största och bästa man sett på evinnerliga tider och Lundis har hissats som tränare. En detalj jag noterat är att IFK utan konkurrens varit effektivast i att förvalta sina chanser. Mål på 31 % av skotten mot mål medan HJK och KuPS ligger på 11 respektive 14 %. HIFK och KPV når för övrigt futtiga 5 och 4 %. En delförklaring till IFK:s framgång i år är alltså, vid sidan av stabilt försvar över hela banan att man satt en stor del av de chanser man skapat.

Planens skick medför att vi på onsdag lär få se mer kamp än finlir så det gäller för våra killar att vinna duellerna och andrabollarna. Hårt arbete behövs och belönas. Specialsituationerna lär också bli många men här har ju IFK i år visat en alldeles ny styrka både i försvar och anfall. Min ”sticker ut hakan”-tippning? IFK gör ett spelmål, ett eller två på specialsituationer, tappar ett på frispark eller miss bakåt och vinner med 2 eller 3-1.

// Göran Djupsund