Svängigt FC Inter satsar fullt från start

I tisdagens match möter IFK en motståndare som liknar Paternoster-hissarna i riksdagen. De som saknar dörrar – folk flyter stadigt in och ut ur hissen – och de stannar inte utan rör sig stadigt uppåt och nedåt. I Inter har dörrarna haft trafik, både inåt och utåt; allt från tränare till spelare. Och stabil riktning har man ej heller haft. Inte två segrar på raken på hela säsongen. Katastrofala matchresultat (senast i Mariehamn tog man stryk 5-0) varvade med nästan lika stora segrar och en massa kryss. Man har kunnat spela riktigt bra mot topplag (1-1 mot bl.a. HJK) för att sedan torska mot lag i botten på tabellen.

Poängen är att FC Inter i år varit otroligt svängigt och svårförutsägbart. Materialet håller klart bra klass; allt från målvakten Moisander till anfallarna Furuholm och Kjällman som vardera ligger på åtta respektive sju gjorda mål. Furuholms forna assistmaskin Mika Ojala är tillbaka i laget; då Inter tog guldet stod duon för helt ofattbara målmängder. Men nu vill det sig inte riktigt.

Efter tränarbytet, Kuqi mot Piccareta, har nivån allmänt taget höjts – senast i torsdags 2-2 hemma mot topplaget Ilves – men hissrörelsen fortbestår.

Till skillnad från fjolårets jämnhet har ju även IFK i år varvat ”katastrofmatcher” (ex. 2-6 mot Lahtis borta) med kanonsegrar (5-0 mot just Inter hemma). I denna mening liknar lagens insatser i år varandra. För tillfället ligger man ju även tätt in på varandra i tabellen. Likheter finns även i att bägge lagen i år inkasserat en rad så kallade ”onödiga” baklängesmål; mål som kommit till följd av slarv och dålig skärpa i det egna passningsspelet i uppspelsfaserna.

Nycklarna till framgång ikväll ligger i en balans mellan det mentala och det fysiska. Viljan och orken att jobba stenhårt för varandra och laget i 94 minuter måste finnas där! Men detta i kombination med den totala koncentration som vaskar bort de slarviga passningarna – och bollmottagningarna –  de som ger motståndarna gratis målchanser. Höjer ett varningens finger för Inters Garcia som ofta lyckas enormt bra i just detta. Då han i 2-2 matchen mot HJK flyttades till en ren 10-position började hans medspelare få de kyliga, öppnande passningar som gav ytterst vassa lägen. Lite som då Morrisey (VPS) senast kom in mot IFK och höll på att se till att vi hade förlorat. Tror därmed att segraren blir det lag som bäst förmår sina killar att leva upp till den lite floskelmässiga devisen; Heta ben men is i magen!

För Interspelarna lär det inte vara brist på hetta då man vill visa att den pinsamma förlusten senast i Mariehamn (0-5) var ett stort undantag. Detta lär ge en intensiv offensiv från första sekund men rider våra killar ut den anstormningen – som mot HJK hemma tidigt på säsongen – för att sedan trappa upp intensiteten i det egna spelet så hoppas och tror jag på en knapp hemmaseger i en underhållande match. Och en seger behöver vi så jag räknar med att den håglöshet som lite präglade fredagens match mot HIFK nu ska vara bortblåst. 

//Göran Djupsund