Tuff match mot VPS att vänta

Aldrig, såvitt jag minns, har den avslutande omgången varit lika spännande som i år – både i toppen och i botten av tabellen. SJK, RoPS och HJK kan samtliga efter söndagen ståta som guld-, /silver- eller bronsmedaljörer. Stalltipset är SJK, det enda laget i trion som har hemmamatch och detta mot JARO; HJK och RoPS har det lite tuffare med bortamatcher mot KuPS respektive FC Lahti.

I botten är det lika tajt. Där står striden mellan VPS, KTP och Jaro. Värst är läget  för Jaro som ligger tre pinnar efter KTP och som för att säkra att få kvala för att hållas kvar i ligan på bortaplan borde vinna över ett SJK i guldläge. Detta samtidigt som KTP borde förlora hemma mot Ilves. Allt talar tyvärr för att Jaro lirar i ettan nästa år. IFK:s motståndare i dag, VPS, riskerar ej längre att falla direkt ur ligan men om man förlorar eller kryssar medan KTP hemma i Kotka vinner över Ilves, ja då tvingas VPS kvala mot tuffa PK-35 för att behålla ligaplatsen.

IFK möter alltså ett lag som slåss för sin överlevnad och då vi vet hur otroligt svårt det visat sig för forna ligalag att ta sig tillbaka till ligan från ettan så inser vi att VPS har allt att vinna och allt att förlora. Detta samtidigt som matchen för IFK:s del handlar om huruvida man slutar sexa, med fler hemmamatcher och sponsorbonusar, eller sjua i årets liga. Jag litar på att våra killar vill avsluta årets ligasäsong med en seger och god smak i munnen. Detta även för att tacka vår unikt framgångsrika tränare Pekka Lyyski för hans insatser för IFK och åländsk fotboll.

Från att största delen av säsongen ha legat sist i ligan har VPS, efter tränarbytet där Olli Huttunen fick gå och Petri Vuorinen trädde till, karpat upp sig och sitt spel. Fortfarande har man trögt med målgörandet, detta trots att man har den potentiella” Årets målkung”, Juho Mäkela på topp. Men själva spelidén har haltat lika betänkligt som kvalitén på framför allt det konstruktiva mittfältsspelet. Farligheterna uppåt har mer blivit beroende av, ganska sparsamt förekommande, individuella prestationer än av systematiskt uppbyggda anfall. En som glimmat till i detta avseende är den unge Pyry Soiri som i våras i Vasa stod för två tre kvalificerade farligheter mot IFK då vi vann med 1-0. Den killen ser vi inte i VPS nästa år om laget faller till ettan. Två andra för VPS viktiga spelare avbröt förra matchen till följd av skador. Steven Morrisey med ett skadat baklår som gör hans medverkan mycket osäker. Och vad värre är för VPS så sprang KTP:s  Babatunde Wusu in med skallen i bröstkorgen på VPS-kaptenen och försvarets dominant Ville Koskimaa. En mer eller mindre tuff fraktur i överkroppen (revben?) är beskedet men Ville är på många plan så viktig för VPS att jag anar att vi ser en kraftigt tejpad Ville i öppningselvan. En VPS-spelare som i dag gör sin sista match på denna nivå är målvakten Henry Sillanpää, en kille som i många matcher även i år räddat sitt lag efter återkomsten till VPS efter en sejour i Allsvenskan. Vi kan vara säkra på att han ger sitt yttersta i denna avskedsmatch som gäller så mycket för hans lag.

/Göran Djupsund