Varning för nyvaknat FC Lahti

Det är inget att sticka under stolen med – denna match handlar om två lag i kris. Men på olika sätt. IFK slåss för sin plats i ligan med ett lag där gänget ger järnet för varandra, sin tränare och sina fans. FC Lahti har däremot inte mycket att spela för, varken uppåt eller nedåt i tabellen. Av de senaste tio matcherna har man kryssat fyra, förlorat sex och vunnit noll!

Sedan den utmärkte målvakten Vasjutin i somras drog till Norge har kurvan pekat brant nedåt. För någon tid sedan meddelade klubben dessutom att man inte förnyar kontraktet med tränaren Korkeakunnas; detta trots att han med mycket små medel skapat riktigt bra resultat sedan 2014 då han tillträdde. Han är dessutom, enligt min mening, en av de mest professionella och sympatiska tränarna i ligan.

I söndags torskade man 2-5 (!) hemma mot TPS. Jag såg matchen och det jag såg var ett lag helt utan gnista, vilja och kämpaglöd. Inte spelade man för sin publik, inte för sin tränare och knappt ens för sig själva och sin karriär. På banan fanns bara ett lag – TPS som ville spela och vinna.

I måndags meddelade FC Lahti dessutom att Korkeakunnas inte längre leder laget de tre sista matcherna. Som om det var hans fel att killarna lämnat hjärtat i omklädningsrummet... Anar att orsaken till det usla spelet mer låg i att lagets många utländska ”förstärkningar” nu börjat orientera sig bort från Lahtis och då ger man inte längre 100 procent i närkamper och löpningar.

Så vem möter IFK riktigt? Ett lag med nya t.f. tränarna Sami Ristilä och Toni Huuhka vilka febrilt försöker väcka laget. Ut med vissa från förra matchen; Shiskovski som plockade fem bollar från de egna nätmaskorna lär ersättas av Oskari Forsman och vissa ”förstärkningar” kan få ge plats åt egna unga spelare från bl.a. A-juniortruppen som just vunnit FM-guld. Här kan komma in killar som har snabbhet, teknik och framför allt hunger och vilja att visa framfötterna med tanke på sin framtid. Visst, man saknar kanske rutin och styrka men hunger kan vara viktigare i dessa höstliga kämpamatcher.

Så en lite varning för Ilves-syndromet är på sin plats! Laget som vände senaste match och spöade oss med fula siffror saknade många av sina rutinerade ligarävar och hade plockat in en drös med riktigt unga egna spelare. Och ja, de spelade skjortan av oss.

Trots allt tror jag stenhårt på våra egna killar. I stora delar av de senaste matcherna har man visat upp stor arbetsmoral och ett stundtals riktigt bra spel.

Detta vill vi se på söndag, kanske med en ytterligare ingrediens som ibland saknats. Att killarna vågar hålla, vårda och även vila med bollen. Kanske man lite tillspetsat skulle våga hoppas att killarna defensivt arbetar som om matchen – vilket den ju gör – är mycket avgörande men i det offensiva spelet lirar som på träning. Ni kan ju det så ta fram det, de vita knogarna ger nästan aldrig lyckade prestationer. Så med receptet svett & blod bakåt men ett svettigt leende uppåt räknar jag med att killarna tar hem segern.

//Göran Djupsund