Yin och yang möts i Mariehamn

Skribenten Jörgen Pettersson är supportern som inte bara ser ett fotbollslag spela när IFK marscherar in. Matchen handlar om liv och död och därför är det just nu viktigare än någonsin att hålla ut, hålla ihop och – framför allt – ge SJK på nöten!

Yin och yang möts i Mariehamn

Välkommen på en fotbollsmatch som liknar ingenting vi tidigare varit med om. Till följd av den världsomfattande pandemin är det till exempel obligatoriskt med ansiktsskydd på läktaren då gästande SJK kommer från Seinäjoki för att möta vårt eget IFK Mariehamn. Tanken känns befängd men är ett led i den vardag vi kastats in i mot vår vilja. Fast trots att verkligheten på läktaren är annorlunda än vi är vana vid är spelet nere på konstgräset lika spännande som någonsin, kanske lite mer kittlande än vanligt rentav.

På många sätt är det yin och yang som möts på Wiklöf Holding Arena på söndag. Det handlar om ytterligheter och de urkrafter som hela vårt universum byggts upp av, i bildlig mening. Liksom det mesta annat vilar tolkningarna i betraktarens egna ögon men just den här gången symboliserar IFK Mariehamn yang, solsidan, medan SJK får hålla sig tillgodo med att betraktas som mörkrets krafter, yin. IFK är lag och gemenskap medan SJK i högre grad styrs av individen.

 

Gästerna först. Seinäjoki, eller Östermyra som det hette förr i tiden, är en stad i södra Österbotten där järnvägen mellan Uleåborg och Helsingfors möts och förgrenas till orter som Kaskö och Vasa. Där bor omkring 60.000 personer och härifrån kommer bland andra legendariske Nokiachefen Jorma Ollila och hela Finlands näktergal, Paula Koivumäki. Seinäjoki är på många sätt en stad som utgör essensen av ett finländskt hjärtland (heartland). Varje sommar ordnas till exempel Tangomarknaden i staden; då är det finländsk tango som gäller, en konstform som visserligen kommer från Argentina men som utvecklats till något helt annat. För den som inte tänder på dans håller Seinäjoki även öppet för Provinssirock, landets största rockfest, varje sommar.

Fast det var på den gamla goda tiden då målet med dagen och livet var att träffa andra människor, inte som i dag undvika dem…

Seinäjoki är inte problemfritt, under senare tid har man seglat upp som bilden på ett överviktigt Finland. Vid sekelskiftet var Seinäjoki den nordiska stad där fetma var som värst. Detta har resulterat i ett ambitiöst projekt med det tydliga målet att särskilt hantera barns hälsa och där spelar stadens idrottsföreningar en avgörande roll. Arbetet gav resultat och vann beröm av bland andra Världshälsoorganisationen WHO som noterade att andelen överviktiga femåringar sjönk från 17 procent 2009 till 10 procent 2015 vilket är positivt och ytterligare ett bevis på att alla problem går att hantera.

Seinäjoki är typ lika finskt som Mariehamn och Åland är svenskt. Stadens fotbollslag kontrolleras av en man, ordförande Raimo Sarajärvi, som plöjt ner miljonbelopp i laget och styr det med järnhand. IFK Mariehamn ägs av många mestadels små aktieägare och är resultatet av målmedveten idrottslig utveckling snarare än plötslig rikedom.

Söndagens match är en ”måstematch” för båda lagen i den mening att det fortfarande finns teoretiska möjligheter att nå den övre slutspelsserien; ett mål båda delar. I den mån historien kan lära ut något om framtiden ser det också utomordentligt ljust ut för IFK:s del. Inte sedan 2018 har grönvitt tappat ens ett enda poäng mot SJK; fem raka segrar är resultatet!

Till sist. Jag hör fortfarande till dem som, möjligen lite naivt, betraktar fotbollen som ett hav av möjligheter – precis som själva livet. Årets lag och matchtaktik har präglats av oförutsägbarhet, från läktaren betraktat. Vi har förlorat hedervärt och vi har förlorat onödigt och vi har vunnit lite för lite för att det ska kännas bra.

Ändå tycker jag IFK levererat stor underhållning i de allra flesta av årets matcher. Det är ett gott betyg givet omständigheterna. I vanliga fall utkämpar ett fotbollslag, i mina ögon, den kamp som jag själv inte förmår ta. När IFK vinner jublar hela Åland och inser att ingenting är omöjligt, när IFK förlorar är det vi alla som misslyckats och den känslan är ingen lek. I dessa tider vi nu befinner oss är tröskeln för hur många fler misslyckanden vi orkar med lägre än någonsin och därför är det viktigare än förut att vi inte bara tror att vi ska vinna utan att vi gör det med besked och stolthet, hjärta och tradition.

Forza Grönvitt, Mariehamn och Åland!