Om Klubben

Då IFK Mariehamn för ett antal år sedan lyckades stiga in i fotbollens finrum Veikkausliiga framstod detta som taget direkt ur en gammal pojk- eller flickbok. Laget som 2003 steg från division 2 till division 1 för att 2004 vinna även division 1 och avancera till den högsta nivån, Veikkausliiga. IFK har sedan avancemanget funnits kvar i ligan med toppar som guldet i Finlands Cup 2015 och första platsen och ligaguldet 2016.

Lokalt stöd

Vi inom IFK upplever också att vi över åren fått ett mycket starkt stöd från det omgivande samhället, speciellt gäller detta det åländska näringslivet men även Mariehamns stad och Ålands landskapsregering samt Ålands lagting. IFK är hela Ålands lag. Staden har på ett förtjänstfullt sätt upplåtit träningsanläggningar och möjligheter åt IFK medan näringslivets och landskapets ekonomiska stöd i form av olika slag av sponsorskap varit av avgörande betydelse för att IFK skall kunna verka på den högsta nationella nivån.

Elitsatsning mot alla odds

Bolagiseringen av IFK:s herrlag visade att de åländska fotbollsentusiasterna, privatpersoner och företag, gärna stöder sitt lag både mentalt och ekonomiskt. Samtidigt med allt detta goda är det ett faktum att IFK verkar i ett klart befolkningsmässigt mindre och även geografiskt mer isolerat sammanhang är de övriga ligalagen. Vad gäller potentiella sponsorintäkter har detta tveklöst den effekten att det för oss är klart svårare än för andra ligalag att knyta tyngre och ekonomiskt mer lönsamma sponsoravtal med större nationella, fastländska företag. Även utländska företag som kan tänkas vilja få synlighet via finsk ligafotboll ser i första hand till hur stort befolkningssegmentet är, hur långt en satsning kan tänkas nå och då befinner vi oss inom IFK åter i lä bakom lagen från fastlandet och de klart större orterna.

Vår elitsatsning har en synnerligen stor betydelse för att Åland, Mariehamn och klubbens åländska sponsorer får stor och positiv synlighet i finländska medier.

År 2013 blev också året då en av de ursprungliga målen uppnåddes, Europaspel. Tack vare Fair Play-systemet fick IFK Mariehamn kvala till Europa League mot Inter Baku från Azerbajdzjan. Efter 1-1 på bortaplan föll IFK hemma med 2-0.

År 2015 vann IFK Mariehamn Finlands Cup efter en 2-1 seger i finalen mot Åbolaget FC Inter i Valkeakoski.

År 2016 kvalade IFK på nytt till Europa League och ställdes mot norska Odds BK som gick vidare efter 2-0 på hemmaplan och 1-1 på Wiklöf Holding Arena i Mariehamn.

År 2016 blev ändå IFK Mariehamns bästa säsong någonsin då man den 23 oktober säkrade ligasegern efter 2-1 hemma i sista matchen mot Ilves, inför rekordpublik (4535 personer).

År 2017 är det som regerande ligamästare IFK Mariehamn inleder säsongen som också innebär möjlighet att, för första gången någonsin, kvala till Champions League! I kvalet föll IFK med 3-0 hemma och 6-0 borta i två matcher mot Legia Warsawa. I Veikkausliiga slutade IFK femma på samma poäng som FC Lahti, men med sämre målskillnad.

År 2018 är Peter Lundberg ensam huvudtränare för IFK som inte klarade sig vidare i cupen och nu till etthundra procent kan koncentrera sig på ligan som börjar den 8 april på bortaplan mot RoPS. Säsongen slutade med en 10e plats i Veikkausliiga.

År 2019 blev en av de bättre säsongerna för Grönvitt i Veikkausliiga även om drömmen om spel i Europa gick i kras i den avslutande play-off finalen mot FC Honka om en plats i kvalet till Europa League. IFK tog sig också till final i Finlands Cup som spelades i Mariehamn på Wiklöf Holding Arena. Där var dock Ilves från Tammerfors starkare och vann med 2-0.

År 2020 präglades av den världsomspännande Corona pandemin som förutom avbryten försäsong också innebar att seriespelet kom igång först i juli månad. Dessutom kortades säsongen ner och avbröts efter att 22 omgångar spelats. IFK Mariehamn slutade på en 9e plats där lagets främste målgörare Albion Ademi blev 2a i Veikkausliigas skytteliga med 14 fullträffar. Året var också då Lukas Syberyjski efterträdde Peter Lundberg som huvudtränare i IFK Mariehamn. Lundberg värvades av Finlands Bollförbund som ny tränare för Finlands U19 landslag.

År 2021 blev också en säsong som påverkades av coronapandemin, säsongen startade först i början av maj. Grönvitt startade serien bra men sedan kom en mycket tung period och i slutet av augusti ersattes huvudtränaren Lukas Syberyjski av Daniel Norrmén som förde upp laget på säker mark, en tionde plats med god marginal ner till kvalplatsen.

År 2022 hamnade Grönvitt på tionde plats under huvudtränarparet Daniel Norrmén och Jari Pyykölä.

År 2023 avslutades säsongen med en kamp om ligakontraktet då Grönvitt hamnade på plats 11 i ligan och tvingades till kvalspel mot IF Gnistan. Kvalspelet fick dock ett lyckligt slut då IFK efter att ha spelat 0-0 på bortaplan tog en skön 3-0 seger hemma på Wiklöf Holding Arena, vilket säkrade fortsatt spel i Veikkausliiga.

År 2024 blev igen ett år där vi gick en kamp mot att undvika nedflyttningskval, men tack vare en vinst borta mot AC Oulu i sista omgången samtidigt som Ekenäs IF knep en poäng mot FC Lahti slutade Grönvitt på plats 10 och FC Lahti fick kvala.

År 2025 blev desto bättre jämfört med de senaste säsongerna. IFK Mariehamn, som tränades av Gary Williams, slutade på en åttonde plats i tabellen. Det var klubbens bästa placering sedan 2019.

Arena

Wiklöf Holding Arena ligger beläget i Idrottsparken i Mariehamn. Mariehamns IP har funnits sedan 1932 och invigdes under pompa och ståt året därefter. Först 1968 fick planen dock fullstora mått mycket tack vare Alf "Kiffa" Lindblad.

Sommaren 2005 fick Wiklöf Holding Arena elljus och på hösten revs den gamla läktaren till förmån för den nya läktaren som har plats för cirka 1 600 personer.

Officiell invigning skedde i samband med ligamatchen IFK - HJK den 27 augusti 2006.

I Idrottsparken finns också ytterligare en konstgräsplan.

År 2013 byggdes "Södra Altan" med plats för ca 200 personer, Här kan du sitta och njuta av en bit mat eller avnjuta en kall dryck, samtidigt som du ser på matchen.

Inför säsongen 2020 gjores en stor förändring på Wiklöf Holding Arena då naturgräset på huvudplanen byttes till konstgräs.

Historik

1930-talet

IFK:s första egentliga match spelades mot Sunds IF den 26 juli 1931 innanför ringmurarna på borggården i Bomarsunds fästning. Så här beskrivs matchen i idrottshistoriken i Ålands Idrott:

”1931 börjar fotbollen så sakteliga ta fart på Åland. I en dubbelmatch möts Sund och IFK i ett historiskt lokalderby. Platsen är därtill synnerligen väl vald. Inne på själva borggården, innanför fästningsmurarna, i Bomarsund. Planen är fylld av tuvor och gropar och en liten brunn som det gäller att undvika. Där har folk krigat och dött. Nu tar nya tider över. Första matchen vinner Sundskarlarna med 4-3 efter 2-2 i halvtid. Alla som är där är överens: Det var en synnerligen spännande match och den hittills i särklass bästa fotbollsmatch som spelats i landskapet. Vad man jämför med framgår inte riktigt.

Redan veckan senare äger returmötet rum i Mariehamn. Då vinner IFK med 5-2 inför ett 50-tal åskådare. Senare samma sommar möter IFK rikssvenska sommargäster i en match som slutar oavgjort. 1933 tar IFK hem det första DM-guldet efter två segrar mot enda konkurrenten, Sunds IF.”

Två år senare bärgades det första åländska mästerskapet. Åländska cupen spelades för första gången 1940 och IFK gick då till final. Året efter bärgades det första cupmästerskapet.

1934 mötte IFK för första gången ett icke åländskt lag då Flens IF kom på besök. Matchen som spelades på midsommardagen vanns av gästerna med hela 8-1 i Idrottsparken som då bara hade två år på nacken. Året efter grundades fotbollssektionen i IFK. Första matchen utanför Åland spelades i Pargas 1938 mot Piffen och året efter spelades första matchen utomlands då IFK mötte Grisslehamns SK.

1940-60-talen

1945 kom en av IFK-fotbollens stora hem till Mariehamn från Ekenäs. Det var Alf "Kiffa" Lindblad. Han agerade allt från spelare och tränare till ordförande under många år och satte sin prägel på IFK ända fram till sin bortgång 1968.

Så här beskrivs Kiffa Lindblad i Ålands Idrott:

”Ett exempel att lägga till de tidigare är glasmästaren Alf ”Kiffa” Lindblad som flyttar till Åland från Ekenäs och genast ser till att IFK Mariehamn börjar spela i landets förbundsserie. Kiffa har själv erfarenhet från spel i mästerskapsserien, bland annat i Ekenäs IF.

’Utan att tveka en enda sekund utnämner jag Kiffa Lindblad till den störste IFK:aren under min aktiva tid. Så skriver fotbollsspelaren och IFK-profilen Bosse Johnsson om Kiffa i föreningens 50-årshistorik.

’Kiffa ingav respekt och beundran. Han hade alltid tid att lyssna på våra problem och den som var deppig fick toppenmedicin genom att besöka hans glasmästeri. Kiffa var som en far för en stor familj, sparade aldrig på sina krafter och sin energi då det gällde att föra IFK-skeppet i hamn.’

Kiffas ledarskap handlar inte bara om taktik och träningar. Han är dessutom duktig på att skaka liv i slitna kroppar. Hur detta gick till i praktiken vet Bosse Johnsson som berätta utifrån egen erfarenhet:

’Jag minns speciellt ett tillfälle. Vi hade en viktig match mot IFFK på söndagen. Torsdag kväll dök Kiffa upp. Jag hade redan gått till sängs, klockan var halv tolv. Två timmar senare var manglingen slut och på söndag var jag fit for fight!’

Särskilt lätt är det inte alla gånger när fotbollen är ung. Mot storlaget TPS blir det storstryk i Finska cupen. 14-0 i baken står sig än som rekordförlust för sedermera betydligt mer framgångsrika IFK Mariehamn.”

Under "Kiffas" ledning deltog IFK i det nationella seriesystemet för första gången 1945. Under denna period spelade IFK nästan uteslutande i division tre även om laget två gånger förvisades till fyran.

1970-talet

I början av 70-talet började saker och ting hända. Träningarna blev seriösare, publiken strömmade till och förstärkningar togs in utifrån. Resultatet blev att IFK för första gången tog seriesegern i trean 1971. Året efter föll IFK omgående tillbaka till trean, men revanschlustan fanns där och styrelsen fick bland annat nya krafter i Olle Fonsell som lockade spelande tränaren Henrik Boström till IFK.

Ungefär samtidigt tog satsningen på IFK:s ungdomsfotboll fart, mycket tack vare Viking Granskog. 1970 bildades även IF Östernäskamraterna för att bereda plats för föreningens alla talanger. 1971 bildades föreningens första damlag.

1974-75 etablerade IFK sig som ett topplag och blev också seriesegrare i trean 1975. Av bara farten vann IFK division två 1976 under Boströms ledning och plötsligt var IFK klara för division ett! Två säsonger blev det för IFK i ettan innan man föll tillbaka till tvåan. Två fantastiska säsonger men samtidigt drog föreningen på sig mycket stora kostnader vilka följde föreningen ända in på 90-talet.

1980-talet

De första åren av 80-talet led IFK fortfarande från sviterna av division ett-sejouren. Det äventyret hade dock gett mersmak och man hade ambitionen att ta sig tillbaka. IFK förstärkte med engelsmän under en rad av år. Nytt var också att det arrangerades internationella vänskapsmatcher, bland annat Chelsea, Olympiakos och östtyska landslaget kom till Idrottsparken.

IFK etablerade sig nu i tvåan men det blev många kvalmatcher både uppåt och neråt i seriesystemet under denna period.

Alandia cup som bildats 1978 växte snabbt och flickfotbollen gjorde comeback, om än tillfälligt även denna gång. Positivt var dock att 70-talets ungdomssatsning började ge frukt. Många talanger och ett flertal pojklandsslagspelare etablerade sig och dem hade IFK stor nytta av hela 80-talet. Mikael Granskog nådde A-landslaget.

1990-talet

Om 80-talet kan sägas ha präglats av kortsiktiga lösningar med förstärkningar utifrån och ett mediokert ungdomsarbete så fick 90-talet en helt annan prägel. 1990 föll IFK till trean och Östernäs till fyran. Detta var troligen det bästa som kunde ske. Östernäs lades nu ner och ur resterna av IFK och Östernäs lag skapades ett nytt division tre-lag. Samtidigt byttes stora delar av styrelsen ut och ungdomsstyrelsen byttes nästan till fullo. Från 1993 och framåt har IFK spelat i tvåan.

Ett långsiktigt arbete lades upp och ett nytt kansli upprättades vid Ålandsplan 1993. Samtidigt stärktes organisationen på kansliet med en sportchef och en turneringsansvarig i form av Henrik Johansson som blev ansvarig för turneringsverksamheten som växte lavinartat.

Ett stort fokus lades på ungdomsarbetet. En breddlagsmodell infördes, flickfotbollen återkom nu i en mer långsiktig form, fotbollsskola, lekis och talangverksamhet samt diverse samarbetsformer infördes.

2000-talet

Under de inledande åren av 00-talet etablerat sig IFK som ett topplag i tvåan. Pekka Lyyski återkom för tredje gången som tränare och träningsmängden höjdes. IFK började nu skörda frukterna av det goda ungdomsarbetet på 90-talet. Flera talanger lämnade Åland, bland annat Daniel "Daja" Sjölund och Kristoffer Weckström, som blev proffs i England, men alla utom "Daja" återvände efter studier vid fotbollsgymnasium i Sverige. Dessutom fick IFK förstärkningar, vilket gjorde att laget fick nödvändig bredd och spetskompetens.

2004 steg IFK till ettan där man inte spelat sedan 1978. Detta var kulmen på en treårssatsning på att nå ettan.

IFK Mariehamn steg därefter till högsta ligan efter två kvalmatcher mot FC Jazz i oktober 2004. Året därpå gjorde IFK Mariehamn sin första säsong i Veikkausliiga och slutade på tolfte plats av 14 lag. 2006 gjorde föreningen en god insats då laget slutade på en femte plats och 2007 blev laget sexa. Klubbens fotbollssektion bolagiserades inför ligastarten 2008. Säsongen 2008 klarade laget sig kvar med nöd och näppe men hamnade 2009 på sin dittills bästa position i högsta serien när laget slutade på en fjärde plats.

I IFK Mariehamns moderna historia finns få personer som betytt så mycket som Peter Mattsson. Med rötterna djupt i föreningen från knattespelare till 173 matcher i herrlaget, kom han att bli en av klubbens mest betydande ledare. När IFK tog steget in i Veikkausliiga 2004 blev han klubbdirektör.

Under hans ledning byggdes organisationen upp, ekonomin stabiliserades och IFK etablerade sig som ett respekterat ligalag. Det var också under Mattssons tid som klubben nådde sina största sportsliga triumfer: Finlands Cup guldet 2015, det historiska ligaguldet 2016 och klubbens första matcher i Champions League kvalet.

Peter Mattsson var en samlande kraft som höll ihop helheten och värnade föreningens identitet. När han avslutade sitt arbete 2023 lämnade han efter sig ett livsverk som gjort ett outplånligt avtryck i både föreningen och åländsk fotboll.

Idag är Peter Mattsson den enda personen som har en hedersplats på Wiklöf Holding Arenas läktare.

IFK Mariehamn Ab

Styrelsen för IFK Mariehamn Ab

Dan Mikkola, ordförande
Sverker Skogberg
Kaj Grüssner
Lasse Danielsson
Christer Björkman
Rezgar Amani
Sofie Holmström
Ebbe Delfs

IFK Mariehamn Ab bildades 9 november 2007 och fick efter några riktade emissioner ett eget kapital på 465 000 euro. Antalet aktieägare var urpsrungligen 14 stycken, varav de tre största var IFK Mariehamn Fotboll r.f som äger 28,6 procent, Paf 19 procent och Ålandsbanken Abp 11,4 procent.

Våren 2008 hölls en allmän nyemission som resulterade i 667 stycken ägare och ett eget kapital på 593 900 euro. Årsskiftet 2011/2012 genomfördes en nyemissionen till allmänheten. Den inbringade sammanlagt 268 150 euro i 5363 nya aktier från ett sextiotal tecknare.

Våren 2019 genomfördes en nyemissionen, den inbringade 135 100 euro i 2702 nya aktier från ett nittiotal tecknare.

Under våren 2022 genomfördes ännu en nyemission.

De tre största ägarna är nu föreningen IFK Mariehamn Fotboll r.f med 6000 aktier, ägarandel 26,21% och Godby Shipping med 3 000 aktier och en ägarandel på 13,10%.

Ägarbilden per 1.4.2023:

1   IFK Mariehamn Fotboll r.f.  26,21 %
2   Godby Shipping 13,10 %
3 Petter Dahlman 6,11 %
4   Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag 5,35 %
5 Ålandsbanken Abp 5,24 %
6 Sire Securities Ab 4,80 %
7   Sirén Glenn 4,63 %
8 Transmar Ab 4,04 %
9 Sveden Ab 3,27 %
10 SC Capital 2,84 %
11 Eriksson Capital Ab 2,73 %
12 Minimax Ab 2,18 %
13 Rollic 1,42 %
14 Rundberg Roger 1,31 %
15 Ålands Investerings Ab 1,31 %
16 Advokatbyrå Widman & Co Ab 0,96 %
17 Holmbergs Ab 0,87 %
18 Lundqvist Dick 0,87 %
19 Ålands Tidnings-Tryckeri Ab 0,87 %
20 Ålands Renhållnings Ab 0,54 %
21 Liljeström Mikael 0,43 %
22   Svensson Svante db 0,43 %
23   Perman Torvald db 0,43 %
24 Snällström Andreas 0,37 %
25 Juridisk Byrå Ken Lindberg Ab 0,34 %
26 Jansson Eskil 0,28 %
27 Ekblom Bo 0,21 %
28   Selecta Mariehamn Ab 0,21 %
29 Fonsell Stefan 0,18 %
30 Mikkola Alpo db 0,17 %